Omvärderingar
Nu är jag tågresenär på hemväg. Har några lyckosamma dagar med diverse möten i ryggen. De är sammantaget tecken på den där ketchupeffekten, som vi börjar skönja. Min kollega sa att nu är det fan ta mej dags att inse att vi är bra på att sälja. Jag gör så gott jag kan med att ändra självbild. Både om den säljande förmågan och om synen på företagets framgång. Det är inte längre sant att det går trögt och långsamt, att det är mödosamt och kärvt och att jag och vi är usla säljare.
Innan jag åkte iväg jag hemifrån hade jag reflekterande tankar om vår företagside inspirerade av Draknästet på TV. Jag föreställde mig oss två stå där inför drakarna och presentera och kunde för mitt inre höra dem såga oss på en rad punkter. De tyckte jag att hade en hopplös företagsidé, fyllt med svaga och vaga punkter. Jag ansattes av stora TVIVLET. Vad i hellvete håller vi på med egentligen och varför????? Tröstade mig med att det knappast kan finnas tvivel utan en tro. Alltså. Tvivlet är en ofrånkomlig del i att tro. Det var en klen tröst, kan jag säga.
Men så kommer jag och vi till möte efter möte där folk gör i princip ”vågen”. Alltmedan jag hostar och snorar och beter mig. Hostan verkar ha övergått till nåt mer astmatiskt… Mellan hostattackerna är det dags för en stunds omvärdering. Kanske är vår idé inte så illa trots allt och kanske är vi bra på att berätta om den. Trots allt.
