Som flyktiga fjärilar
Jag är kärnfrisk. Piggare än på mycket mycket länge. Inget tyder på att det skulle vara något annat än bara bra med mig. Men nu på fredag 26/6 är dags för kvartalskontrollen av blåsan. För första gången skall den göras på mottagningen utan något skärande och hyvlande och inget hex-vix heller. Bara lokalbedövning och en liten titt runt + sköljvätskeprov.
Trots att jag mår så pass bra och allt hittills varit så bra så har den där BEREDSKAPEN börjat infinna sig. Det är ett välbekant tillstånd vid det hör laget. Beredskapen är inte så där kaxig och tar friskheten för given. Nej, den är mer öppen för att nu kan vad som helst hända. Känslolöst vidöppen. Ingen big deal. Ibland kan jag tänka att hela blåsan kan vara angripen och kanske livmodern också. Jag har ju en period när det gör lite ont då jag kissar och nog känner jag av lite ”nåt” i livmodern också? Ja jag kanske har hudcancer också.
Mestadels lever jag ett vanligt liv utan att tänka så mycket på cancern. Men när dessa tankar kommer är de som lätta fjärilar. De fladdrar förbi någon enstaka gång. Flyktiga, för att omedelbart glömmas igen.
