Andas
Nu sitter jag på en ny hemväg. Har varit på vift i kungliga huvudstaden, träffat kollegor och genomfört ett provapåseminarium. Vidare till rikets drottningstad. Resan dit var av det förfärliga slaget med flera timmars förseningar. Jag kände mig så trött och sliten. Lyckade kundmöten och ett provapåseminarium till har jag i ryggen nu när jag åker jag till sonen ML. Dit kommer min dotter TL och vi ska gå på föreställning ikväll.
Det har sina sidor att bygga en partnerorganisation. Våra partners är självständiga och aktiva och tar initiativ som jag-vet-då-inte-vart-de-leder. Ett gäng skriver anbud. Andra tar strategiska affärskontakter. Jag tappar kontrollen. Hallå. Hjälp.
Häromkvällen fann jag mig sittandes på en stol pratandes med en guru. Gurun är en hona och en av dem som jag verkligen ser upp till, är grundare av den utbildning jag själv gått och ja… jag fångade en tanke jag hade: -Vad gör jag här? Jag som kommer från den norrländska vischan och bor i en småstad på midjan av mellanmjölkens land och har tänkt ut ett litet verktyg! Har svårt att förlika mig med att jag nu för dialog med ”eliten” inom min bransch om utbildning och samarbete. Känner mig stum i känslolivet och det brukar jag bli av överväldigande upplevelser. Framgångskris kan man kanske också kalla det. Det är faktiskt inte helt igenom angenämt.
Det är en elit som har internationella förgreningar och universitetskopplingar. Prova-på-seminariet gick också mycket bra och alltihop är lite överväldigande för en björn med mycket liten hjärna. Kompisen jag övernattade hos sa att jag behöver hem och andas. Det har hon nog rätt i. Fast först ska jag grisa lite med mina kultingar. Det ger nog lite luft i lungorna det med.
