Kontext

Fredag - lördag har mitt konsultnätverk träffats. Vi gjorde bilder över vår situation just nu och delade bilder med varandra. Jag inser att hela mitt väsen jublar. Trots trötthetsdopp vid datorbytet, som bara är ett litet grus i det stora maskineriet. När jag tittar på vad jag har på gång, så pirrar det och hjärtat slår upphetsade dubbelslag. Å så är jag så lättad över att min hälsa är så stabilt cancerfri.

Jag gläder mig också att jag verkligen kan känna lättnad. För det är inte så att jag glömt vad jag har. Jag ärr inte återställd än efter senaste lilla ingreppet och min blåsa är stingslig. Den verkar tycka det är passande att släppa på när jag sitter i intressanta trixiga kundmöten. Då är den alldeles oregerlig.

Härförleden satt jag med ven verksamhetschef i ett viktigt samtal. Tre gånger släppte blåsan på och två i hissen ut och inkontinensskyddet kunde inte alls härbärgera all denna väta. Det blev till att byta allt när jag senare kunde  komma åt. Jag är för övrigt tacksam över min öppenhet bland kollegor. Jag var med en kollega då det här hände. Genom att min situation är bekant, behöver jag inte låtsas att jag är normal.

Trots det här, som händer då och då, närmast dagligen, så är jag alltså lättad. Jag har så himla roliga utmaningar framöver. Citerar Barbro Dahlbom Hall: - Jag är riktigt avundsjuk på mig själv för att jag har så roligt jobb.