Kontext

Hemma. På kontoret vid dator och telefon. Betar av eftersom.

Det var gött att hälsa på grisarna vid stora sjön. Prat om ledarskap och entreprenörskap och om våra respektive liv och arbeten. De mina är ”på” vad gäller att ta itu med hälsan. Igen. T ex åt vi de mest utsökta viktväktarrätter man kan tänka sig. De påverkar mig så att jag satt på buss och tåg hem och tänkte att jag nog BORDE. Jag borde kanske kontakta sjukgymnasten som hade hand om mig tidigare och jag borde nog egentligen bli viktväktare igen. Jag borde helt enkelt ta itu med mig. Borde. Jag är ju ett sånt ”svårt fall” så jag behöver verkligen professionellt stöd. Så tänkte jag.

Idag ringde hon. Sjukgymnasten som hade hand om mig för bortåt ett år sedan. Som på beställning. Det verkar funka bra med telepati. Hon hade lite dåligt samvete för att hon inte legat på mer när jag inte återkom med rapporter. Nu är det så att hon ska sluta och hon erbjöd mig en ung ambitiös efterträdare. Vi pratade möjliga tider att träffa henne, den nya, redan före operationen på skärtorsdag.

Kort därefter ringde den nya. Hon lät verkligen både ung och hurtig. Vi ska träffas redan i morgon eftermiddag. Jag har lust att utmana henne. Säga – klarar du mig så klarar du allt. Men jag vet ju att hon inte borde fastna på en sån krok. Hon kan inte ta ansvar för min hälsa. Det kan jag bara göra själv. Hon kan varken banta eller motionera åt mig. Det kan jag bara göra själv. Det funkar inte med hennes ställföreträdande motivation. Jag måste ha en egen motivation. Allt det här vet jag. Alltför väl.

Jag önskar att jag kunde betrakta mig som ett lätt och roligt fall. Men jag har tacksamt sugit i mig information om att det är jättesvårt för långtidsöverviktiga och jojobantare att verkligen få till ett fungerande sunt liv. Nu sitter jag med en inställning om att det är svårt på gränsande till omöjligt att lyckas. Hur kraftfullt är det, på en skala? Och hur verksamt är det? I vilken riktning?

Nu ska jag alltså bearbeta mina tankar till att tänka att det är roligt lätt och möjligt. Va kul det ska bli att träffa denna nya hälsocoach!

:-(

Jag ljuger. Men tänker praktisera talesättet "Fake it till you make it". Jag är sakta men säkert på väg att kliva på ett nygammalt åtagande om vettiga kostvanor och mera och regelbunden motion. Va jag blir trött på mig själv över att det här ska vara en sån grej. Det här har jag egentligen inte tid med. Jag har annat att ägna min energi åt än att hasa omkring i tillvaron med en hälsa (överviktig & undermotionerad) som är hälsovådlig. Det borde räcka med att jag lyckosamt fajtas med en cancer.

I julas när dottern var här gick det utmärkt att motionera. Vi promenerade och simmade dagligen och det var enbart trevligt. Med sällskap går det bra. Det är det där med att ta mig själv i kragen...