Kontext

Jag är på nätverkträff. Jag är i ett sammanhang fullt av värme och öppenhet för att vara mig själv. Det är så öppet att jag lätt kan bli förvirrad över vem jag är. Känner mig inte så öppen och välkomnande som jag bedömer mina kollegor vara. Det är som om kritikern växer i mig när det är öppet runt om mig. Annars brukar jag minsann kunna vara generöst välkomnande till fem fan som helst. Men i det här varma klimatet känner jag mig bjäbbigt kritisk och snål. Inte hela tiden, men delar av den. Är inte det intressant?

Vi har haft en härlig förmiddag med en vissångerska Hanne Juul. Och jag fann mig sittandes med ett inre bjäbb om att jag inte är så intresserad av att berätta nåt för nån – visor är sångliga berättelser sa hon nämligen – och att jag hellre utforskar ljud och rytmer tillsammans med andra. Inser nu när jag skriver ner mitt bjäbb att det är värdefull insikt om vad jag vill och behöver på det musikaliska området. Jag är inte huvudsakligen intresserad av sånglig envägskommunikation, utan av flervägs interaktivt utforskande. Sen kan det vara väl så intressant att delta i övningar och höra henne coacha andra. Det var väldigt givande.