Kontext

Sitter på tåg mellan två mellansvenska städer och grubblar.

Vi är i en ovan situation. Våra prova-på-seminarier har blivit attraktiva. I några år har vi genomfört dem långt ifrån fulltecknade (utom vid ett tillfälle). Det har legat massor med tid och engagerad kommunikation bakom seminarierna. Nu har vi satt upp tre stycken seminarier, ett i vår regionhuvudstad i slutet av maj och 2 stycken i början av september i Drottningstaden. De är redan fulltecknade eller i det närmaste fulltecknade. I Drottningstaden valde vi att sätta upp två seminarier pga av intressetrycket.

Det här är ovant och därmed oväntat. Ett nytt läge, helt enkelt. Och det ska rattas det med. Vår intention är ju att bli kända och valda som leverantörer. Ett steg är nu taget i att bli något lite kända. Återstår att bli valda.

Det är som på gamla tiders dansbana, där damerna stod och armbågade sig på rad frontande med sin lust och sina företräden i hopp om att bli valda. Jag minns den tiden då jag var ung tonåring i landets allra nordligaste kusttrakter. Vid 13 blev jag vald, vid 15 var jag panelhöna. Har alltså upplevt båda kvalitéerna. Tur att regelverket ändrats sen dess. Nu kan alla spana, skylta, bjuda upp, dansa kvinna-man eller samkönat eller helt själv.

Ja, metaforen kom för mig. Jag ska smutta på den ett tag. Bäst är en relation mellan kund och leverantör som går som en dans. Båda ska gilla den. En dans där båda bidrar, för och följer. Man passar inte att dansa med alla. Men dans när den är som allra bäst är liksom meningen med livet.