Hur gick det här till?
Nu har mitt SJ årskort gått ut och jag inleder med ett nygammalt beteende. Jag åker buss i ösregn. Y-buss. Har varit på nätverksträff med 60-talet organisationskonsulter. Vi ingår i en förening av organisationskonsulter på gestaltgrund och träffades på årets höstmöte. Jag kom rätt utschasad dit och såg fram emot att glida med i det vi nu skulle göra. Det var nåt med stora grupper. Jag har jobbat med rejält stora grupper på sistone, så det är aldrig fel att tanka lite inom området.
Det visade sig stämma. Vi jobbade på tema stora grupper. Men innehållet var jag inte förberedd på. Vi skulle processa om det finns gemensam energi att marknadsföra oss som kollektiv och i så fall hur. Stön. Jag som är så trött och bara vill glida med. Jag vill inte alls prata om gemensamt agerande. Nej hu. Här gällde verkligen att bara glida med.
Vi delade in oss i grupper och uppmanades välja grupp utifrån föreningens behov och egen lust. Det fanns väl flera gruppteman jag kunde valt, men det blev liksom BOK-gruppen. Det råder brist på bra litteratur om gestalt och organisationsarbete i Skandinavien. Vårt förhålllnings- och arbetssätt förtjänar spridning. Vi är rätt många nu och finns runtom som externa konsulter eller anställda som chefer, personalare eller slikt. Den utbildning vi gått är smått unik i världen, lärde jag mig. Det finns mängder med institut i världen som utbildar gestalt-terapeuter men i övriga världen finns endast påbyggnadskurser med organisationsperspektiv. Vi har alla gått en 4-årig utbildning och många av oss har en master-examen i organisationsarbete. Detta förjänar att omnämnas. Eller - det vi kan göra och de resultat vi bidragit med förtjänar att omnämnas.
När vi började grupparbetet så skulle vi utse en samtalsledare och en dokumenterare. Jag erbjöd mig dokumentera, med tanken att då är jag bara passivt lyssnande. Ofarligt och bidragande samtidigt. I första rundan gjorde jag klart hur trött jag var och hur lite jag hade att komma med. Men, ja, jag har ju erfarenhet av att skriva en bok som säljer bra och som är utgiven i eget förlag. Och att jag på sistone ägnat mitt intresse åt digitala medier. De andra berättade om sina funderingar och hur det var så fick jag lite energi. Lite.
Vår grupp jobbade under lördagens eftermiddag och söndagens förmiddag. Vi var både yvigt visionära och avgränsat konkreta med syfte, innehåll, mål, tidplan, genomförandeorganisaion och finansiering. Och jag blev bara mer och mer PÅ vartefter tiden gick. Irriterande PÅ. Nu kan jag tänka mig att konkret bidra på olika sätt. Skriva en artikel eller vara med i en redaktionsgrupp. Ideellt. Eller kanske till och med vara redaktören.
Nu på bussen hem undrar jag hur det här gick till egentligen. Jag var ju så trött och skulle ligga så lågt. Vad får mig att stoppa fingrarna i den syltburk som heter bokproduktion?
Det visade sig stämma. Vi jobbade på tema stora grupper. Men innehållet var jag inte förberedd på. Vi skulle processa om det finns gemensam energi att marknadsföra oss som kollektiv och i så fall hur. Stön. Jag som är så trött och bara vill glida med. Jag vill inte alls prata om gemensamt agerande. Nej hu. Här gällde verkligen att bara glida med.
Vi delade in oss i grupper och uppmanades välja grupp utifrån föreningens behov och egen lust. Det fanns väl flera gruppteman jag kunde valt, men det blev liksom BOK-gruppen. Det råder brist på bra litteratur om gestalt och organisationsarbete i Skandinavien. Vårt förhålllnings- och arbetssätt förtjänar spridning. Vi är rätt många nu och finns runtom som externa konsulter eller anställda som chefer, personalare eller slikt. Den utbildning vi gått är smått unik i världen, lärde jag mig. Det finns mängder med institut i världen som utbildar gestalt-terapeuter men i övriga världen finns endast påbyggnadskurser med organisationsperspektiv. Vi har alla gått en 4-årig utbildning och många av oss har en master-examen i organisationsarbete. Detta förjänar att omnämnas. Eller - det vi kan göra och de resultat vi bidragit med förtjänar att omnämnas.
När vi började grupparbetet så skulle vi utse en samtalsledare och en dokumenterare. Jag erbjöd mig dokumentera, med tanken att då är jag bara passivt lyssnande. Ofarligt och bidragande samtidigt. I första rundan gjorde jag klart hur trött jag var och hur lite jag hade att komma med. Men, ja, jag har ju erfarenhet av att skriva en bok som säljer bra och som är utgiven i eget förlag. Och att jag på sistone ägnat mitt intresse åt digitala medier. De andra berättade om sina funderingar och hur det var så fick jag lite energi. Lite.
Vår grupp jobbade under lördagens eftermiddag och söndagens förmiddag. Vi var både yvigt visionära och avgränsat konkreta med syfte, innehåll, mål, tidplan, genomförandeorganisaion och finansiering. Och jag blev bara mer och mer PÅ vartefter tiden gick. Irriterande PÅ. Nu kan jag tänka mig att konkret bidra på olika sätt. Skriva en artikel eller vara med i en redaktionsgrupp. Ideellt. Eller kanske till och med vara redaktören.
Nu på bussen hem undrar jag hur det här gick till egentligen. Jag var ju så trött och skulle ligga så lågt. Vad får mig att stoppa fingrarna i den syltburk som heter bokproduktion?
Kommentarer
Trackback
