Vem för dansen?
Sitter på tåget hem efter närmare en vecka på bortaplan. Har en märklig förnimmelse av att det händer jättemycket och just ingenting. Det är upplevelsens både fram- och baksida. Summerar två intressanta uppdrag, en trolig konsult till i vår ”utbildning” nästa vecka och resonemang om hisnande möjligheter via ett nålsöga. Och det är väl de där hisnande möjligheterna som ställer till det. De fyller ut upplevelsen och är vid närmare skärskådande bara möjligheter, inte alls konkreta uppdrag. Därav kommer väl känslan av väldigt mycket och ganska lite – samtidigt.
Grunnar också på alla möten vi har i de där effektiva organisationerna med glassigt yttre. Inte är de särskilt effektiva! Vi kajsor från landet framstår ju som de som för dansen med initiativ, kreativitet, pålitlighet och … ja just kommunikation. Undrar hur bra det är egentligen. Bäst är nog en dans där båda för och följer. Så har vi det med vårt värdföretag. De har en generositet som är enastående. De ser det som en strategisk investering att få ha oss hos sig. Jag tror det funkar, för jag älskar dem och blir dem trognare för var dag. Och i våra kundmöten skryter jag om vårt värdföretag. Vet inte vad jag ska säga om den dansen. Vet inte vem som för, men dansen funkar absolut och är enbart njutbar, trots att vi alla är berörda av lågkonjunktur och den företagsmässigt existentiella oro som vill slå följe.
