Kontext

Nu är jag hemma med en triumfatorisk känsla – jag visste det! Det betyder att det som gick att se vid titten i blåsan såg bara bra ut. Undersökningen var av det allra enklaste slaget på urologavdelningen på mitt Friskhus. Jag roade mig med att fota med min iPhone.

 

 

Bedövningsmedel sprutas in i två omgångar med en stunds mellanrum.

 

 

Det här är självaste mojängen, sugröret eller höljet för alla andra grejer som förs in. Jag har ju förundrats över att det ibland är en hel verktygsarsenal inne i mion blåsa, t ex både skär-, svets- , klipp- och bränn-verktyg + diverse lampor och olika vidvinkliga linser att betrakta det hela genom. Nu var det inte ett sånt omfattande knypplande, men mojängen gjorde nytta för lins och lampa. Visst är det fantastiskt vad kroppen är tänjbar. Och inte är det väl så konstigt om urinröret knotar lite efteråt?

 

Ja, då bär det iväg in i blåsan för att kika.

 

- Men hur var det då?

Precis som jag trodde – slät fin blåshinna, ärr (som blivit mindre) och bleka hormonslöjor. Vid första dykningen in i blåsan syntes små flagor, som svävande benvita cornflakes – ja allt ser ju så stort ut på skärmen – och det trodde min urolog hade att göra med den lättare infektion jag har. Å så förklarade hon det och jag har glömt vad hon sa. Jag fick en känsla av en sorts avfällning.

 

 

Det här är verktygen efter att titten är gjord. Bara lite blött, inget blodigt eller köttigt. (Den här gången :-)

 

Jag vet nu att min blåsa rymmer 2 dl. Tok tok tok. Det är inte så mycket att komma med, men klart bättre än alla sämre alternativ. Jag har i alla fall en alldeles egen blåsa. Dessutom kan jag nog träna mer. Alltså att hålla mig.

 

Om ett antal dagar får jag svar på sköljvätskeprovet, vilket är mer avgörande än vad som går att se med blotta ögat. Nu pratar vi titt i blåsan i augusti och januari och hoppar därmed över en kvartalskoll. Idel friskhetstecken.