Vara = göra ?
Ska fan ha åtskillnad mellan prestation och egenvärde. Det är lätt att säga att det är olika saker men inte så lätt att hålla isär i praktiken. I alla fall inte för mig. I alla fall inte just nu.
Jag märker hur besviken jag varit en tid efter beskedet om att ”det stora uppdraget” inte tillföll oss även om det var nära ögat. Har intalat mig att det var roligt att vara spelbar (och det tycker jag ju också). Det har känts så tomt i orderboken och jag är riktigt bekymrad över hur det ser ut för mitt företag just nu (igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men det har varit så av och till under alla 25 år jag drivit eget). Vi har jobbat på rätt duktigt i två år med att sälja in oss i en annan region där vi har ramavtal. Det är en hel del möjligheter som kittlar, men det tar sån tid allting. Och det stora uppdraget satt som en möjlig belöning för enträget arbete.
Jag har gått några dagar med en känsla av att det är inte värt det längre och jag orkar inte mer. Å så har vi det där med att jag emellanåt känner mig som en dålig konsult. Fast jag gör ju nåt åt det (samtalsstöd) och det gör verkan, så jag tycker inte just nu att jag är en dålig konsult. Men jag tycker att jag är en dålig säljare och att jag fokuserar på fel saker som studerar universitetskurser vid fyllda 60 och skriver artiklar (som få läser) vars innehåll är angeläget (men som få bryr sig om). På det hela taget så är jag fortfarande en dålig människa som presterar dåligt. Mina reaktioner blandar alltså samman det presterande jaget (görandet) och min egenvärde (varandet).
Det blir så tydligt nu när en kollega ringde och berättade att ett av våra kundmöten i december burit frukt så att hon, kunden, nu vill träffa oss väldigt snart och prata om ett uppdrag. Det finns ingen hejd på hur glad jag blir i kroppen över detta. Och detta trots att uppdraget kanske inte ens spiller på mig. Jag behöver känna att det bär frukt någonstans för att fortsätta att orka gneta på. För gnet, det är vad det är frågan om. Enträget oglamoröst gnet.
