Vem mörkar?
Det ska komma en serie TV-program om vår stora (största?) folksjukdom. Det finns väl inte en svensk som inte har någon relativt närstående med den sjukdomen. Var tredje svensk kommer någon gång under sin livstid att ha den.
- Vilken är det? Vilken är det?
- Självklart är det cancer. Det är väl den enda sjukdomen som jag skriver om. Cancer är ett samlingsnammn för ca 200 olika sjukdomar. Den ökar med åldern och ökar, om jag fattat det rätt, totalt sett. Den kommer tvåa, efter hjärt-kärlsjukdomar, som den vanligaste dödsorsaken.
Det förundrar mig att den är så vanlig. Det har jag inte riktigt fattat än. Det förundrar mig också att det går att gå omkring i tillvaron och ta för givet att den inte kommer att drabba mig. Så var det absolut för mig våren 2007 innan jag fick mitt besked.
Nu får jag inte ihop det. Jag tror dessutom inte att jag är ensam om det. När jag fick mitt besked så kände jag mig som en mycket ovanlig sorts människa som råkat få cancer. Smått unik, faktiskt. Jag var helt enkelt mycket förvånad. Cancer fanns helt enkelt inte med i min fantasivärld över vad som var möjligt för mig med mina problem.
Mörkas informationen om hur vanlig åkomman är av de myndigheter som skulle kunna informera? Mörkar vi som har cancer genom att helt enkelt inte berätta om oss själva? Har vi medborgare selektiv syn och hörsel? Blundar vi för uppenbara faktum? Finns informationen om vanligheten men att vi inte tar in den? Är blundandet ett utslag av kollektiv dödsångest?
Kort sagt – vem mörkar? Och varför? Kolektiv förnekelse?
