Kontext

Fredagen var en rolig dag. Inte för att jag riktigt vet varför och kanske det är just det som är det roliga. I alla fall hände följande.

1 Svarade på min urologs mail om att sköljprovet såg bra ut. Eller med hennes ord: Cytologin visar som förut lätta cellförändringar, som jag tror har inflammationsförklaring. Inga tumörceller. Vi vidhåller lagd planering!”

Det innebär att nästa koll görs i december.

2 Chefshandledning som var engagerande. Känner rätt stor samhörighet med den chefen jag handleder.

3 Ett förutsättningslöst möte om ett projekt, som jag kanske eventuellt skulle kunna vara inblandad i. Det är nu jag får spunk, för nåt mera komplext får man leta efter. Och det är då jag går igång och blir alldeles förtjust. För att ge en hint, så handlar det om ett samhällsomdanande projekt om samhällsservice inom flera närbesläktade branscher, med medborgar- och medabetarfokus om utveckling av verksamhet, organisation och modern informations- och kommunikationsteknik i samverkan mellan många olika huvudmän, både offentliga och privata. Det är en närmast revolutionär utveckling som sker, mina vänner, utan att den får just några rubriker alls så här i valtider. Och det är något som kommer oavsett valutgång. Det är bara en fråga om hur fort och vilka som vill och kan vara med och påverka.

Det är inte precis så att det så lätt går att definiera ett uppdrag och heller inte så lätt att veta hur man med helhetsgrepp strategiskt ska ta sig an denna  munsbit och exakt vad den ska leda till. Och det är liksom det som är grejen. Svårt, skulle en del säga. Roligt och intressant, tycker såna som jag. - Vi har alla våra perverta lustar, kommenterade chefen då jag gav uttryck för intresset för det där otroligt komplexa. Vi får se vad det blir av det här.

Svart trumpetsvamp

4 Tog mig mot slutet av dagen ut en sväng i svampskogen där jag tänker så bra. Insåg att det här eventuella uppdraget nog är det roligaste som hänt på länge. Ett sånt kors-och-tvärs-uppdrag som jag omedvetet och medvetet letat efter och är öppen för. Dessutom på hemmaplan i midjan av mellanmjölkens land. Bingo. Å så hittade jag gul kantarell, trattisar och – värsta grejen – svart trumpetsvamp.

Skogsturen var alltså spännande i tankevärlden, men också i den fysiska världen. Såg några såna här krafsmärken. Björn? Hur färskt då? Valde att sjunga en liten här-kommer-jag-i stora-skogen-trallallalla-sång i avskräckande syfte.

En bit bort hördes folk med hund som närmade sig. Hade sett bilen med galler för hunden, vi stod på samma P-ficka. Den sprang fram och åter, morrade och gläfste och jag kände mig som en älg i jakttider. Insåg att det väl i stort sett är jakttider och att hundarna ska trimmas. Så min lilla skogssång blev tunn och svag för att inte dra hundens uppmärksamhet till mig. För en gångs skull kände jag mig lättviktig. Stundtals hade jag faktiskt kniven, alltså svampkniven, redo ifall hunden skulle komma rusande och gläfsa efter min strupe. Men den kom inte och jag kunde fortsätta att glädja mig åt den trevliga dagen och de fina svamparna. Svart trumpetsvamp hittar jag inte ens varje år. Den är mycket sällsynt i min värld. Jag torkar och strimlar den. God i sallader och vacker med strimlorna som bildar dekorativa svarta streck.

Summa summarum är jag sååå lycklig.