Om gröt

Strax ska jag kliva upp och laga till ett skråvmål blåbärsgröt. Det får mig att minnas en episod nu i helgen som jag funderat en del över. Dottern T och jag skulle luncha med grov rågmjölsgröt. Så mobilpratade T med kompis N (x-et) om var vi var i vår dygnscykel. N skulle frukostera. Där var han och han, dessutom sugen på umgänge med spel.

- Ja, men kom till oss då. Vi ska just äta.

- Njae, jag vet inte.

- Vi ska äta rågmjölsgröt.

- Ja, men då kommer jag.

 

Det fick mig att reflektera över grötens attraktionskraft. I min ungdom hade det alls inte gått att värva någon att komma och umgås med en tallrik gröt. Gröt var per definition tummen ner. Jag har stämt av grötintresset med ännu äldre personer och nej, inte var gröt någon höjdare. Om man inte direkt svalt, förstås.

 

Blåbärsgröt med sirap och ekologisk mjölk

 

Nu är gröt intressant mat. Ungdomar provar olika sorters gryner och frön och fnas och olika sorters frukter och sylter och sockerarter att ha på gröten. Det är inne med gröt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0