Stuffandets lustar
Jag har träffat en kompis som bejakat sina lustar. Inom loppet av några få år, typ två drygt, har hon skilt sig, avvecklat sitt företag, påbörjat ett nytt jobb, skaffat en ny pojkvän, hanterat barnens reaktioner på det och så har hon börjat BUGGA.
Hon är helt manisk på att bugga. Har gått kurs, tränar en gång i veckan och dansar ute på lokal 1-2 gånger i veckan. Reser runt om i länet tillsammans med likasinnade eller helt själv åtskilliga mil för att få ge utlopp för sina stuffande lustar. Hon säger att det inte går att deppa när man buggar.
Vi lunchade igår och jag må säga att det skvätte vitaminer runt henne. Trots att hon faktiskt dansat sönder höften. Hon föll i början på sommaren och fick en höftledsfraktur som opererats och nu är hon på g igen.
Det är faktiskt så att jag funderat om det här med att bugga skulle kunna vara nåt för mig. Jag som känner mig så energilös. Det var inte utan att jag otrivdes med att vara den håglösa och energilösa av oss två. Det är jag inte van att vara. Jag otrivs med det. Så nu undrar jag om jag ska bejaka stuffandets lustar.
