Dålig mor
Mitt i allt flängande landade jag häromdagen hemma i mitt eget hem tillsammans med dotter och pojkvän. Hon har kommit hem för gott, dvs under julen. Vi lunchade tillsammans innan jag skulle vidare på ännu en buss-tåg.resa. Jag vet inte hur det kom sig, men vi pratade om nåt och de såg så finurliga ut. Tittade upp mot köksfönstret och taket båda två. Långsamt upptäckte jag att tapethålet inte längre var ett tapethål.
Alltså – i somras tapetserade dottern mitt kök och mitt sovrum. Men det blev inte klart. I köket var det kvar en lite lapp ovan fönstret och i sovrummet var det faktiskt kvar halva rummet. Jättefint blir det, men som sagt, i min värld återstod en del.
Låångsamt upptäckte jag att den där otapetserade fläcken ovan köksfönstret inte längre var otapetserad. Dottern tyckte jag skulle gå in i mitt rum. Motvilligt gjorde jag det och se. Jag har inte ett halvtapetserat rum längre. Det är helt enkelt färdigt och jättefint gjort.
Det pinsamma är att jag bott i detta rum i en dryg månad utan att märka det själv. Till råga på allt så har jag haft mage att önska mig färdigtapetsering i julklapp. Min dotter tycker inte det känns så kul då jag inte ens märker om det är gjort eller inte.
Det kan jag förstå. Och jag har faktiskt inga vettiga förklaringar till min ouppmärksamhet. Den är monumental och oförsvarbar och jag är nog helt enkelt en dålig mor.
I alla fall ibland.
Nu ligger jag i mitt nytapetserade rum och det är verkligen jättefint. Ser fram emot att genomföra sista resan till Drottningstaden till veckan och sen blir jag hemma tills nästa år. Häärligt.
