Kontext

- Varför kastar dom inte ut mig, med huvudet före och stänger igen dörren så jag inte kan komma in igen? Jag är ju bara hopplöst oduglig och kan ingenting! Är mest bara en stor uppblåst bluff från början till slut.

Så känns det denna råkalla decemberdag, där jag sitter mol alena i min kompis kök i Drottningstaden och försöker få något gjort. Jag har ringt några samtal – det dög jag till – och jag har iordningställt en faktura – det klarade jag också av. Men är jag värd pengarna?  Gör jag den skillnad jag kräver av mig för att vara betjänt av dem? - Tveksamt. Och vad gör jag framöver för att slippa ställa denna pinsamma fråga? - Inte en aning, just nu.

Det var ett tag sedan jag kände mig så hopplöst inkompetent som jag gör just idag. Och, jo, ja, det har hänt förr. Jag brukar vara olycklig då. Det är jag nu med. Jag vet just inte i vilken ända jag ska ta mig an vadå? Jag har en känsla av att ha tagit mig rejält med vatten över huvudet.

Så nu frågar jag mig, i min miserabla situation: - I rådande läge, vad skulle vara en bra dag? Vad ska få mig att vid dagens slut känna det som att dagen var OK trots allt?

- Jo, då har jag gjort en dokumentation klart som borde varit klar för länge sen, jag har läst in mig på ett material om arbetsmiljö till nytta för mig själv i minst två olika uppdrag och jag har lagt ett brev på posten och samtidigt fått mig en promenad medan det fortfarande är ljust.

Det här gick rätt lätt att svara på. Om jag ska vara riktigt nöjd med min dag då? Hur har den artat sig då? - Då har jag gjort ovanstående, känt att det där jag läst in mig på är något jag kan sova på och skapa vidare ifrån + att jag tagit mig en njutbar simtur i badhuset nära mig.

Så får det bli. Diska, packa badväska och ut på stan med mig. Dom slipper kasta ut mig, jag går själv! Jag ska ha vatten ovanför huvudet!

- Å hälsa dom där andra, det där gåtfulla folket dom, att jag inte tänker låta mig knäckas. Inte idag, i alla fall.