AI
Ja, då var nästa universitetskurs påbörjad. En liten en. 7,5 högskolepoäng som jag tänker vara klar med i juni i år. AI heter kursen. Bokstäverna står för Appreciative Inquiry och kursledaren har gett kursen namnet Styrkebaserat förändringsledarskap. Vi har haft två dagar tillsammans och, ja, det här blir nog bra. Vi övar och reflekterar och teoretiserar och håller på. Killen som leder kursen är en fena på det digitala. Han filmar och spelar in och använder datorn aktivt hela tiden, trots att vi processar mest hela tiden. En av kursdeltagarna missade flyget från Drottningstaden. Han deltog ändå, via skype och internetuppkoppling. Men så var han också lite trött mot slutet, kursledaren. Det var mycket att hålla rätt på för honom. Och, han gjorde det bra. Well done, som vi så ofta och uppskattande säger på kursen.
Kursen går ut på att se styrkor hos sig själv och att belysa och lära av det som fungerar. Kursen går också ut på att se styrkor och möjligheter för respektive delatagares organisation. Den (kursen) representerar ett paradigmskifte i det att fokus ligger på styrkor och möjligheter istället för brister och problem. Vi ställer oss frågor om hur blir vi friska och hur håller vi oss friska – både som individer och organisationer. AI-forskning studerar dem som lyckats väl. Styrke- och möjlighetsfokuserat förhållningssätt är något jag gärna vill bidra med i samhället har stor utvecklingspotential.
Det var intressant på kursen, för det stod mig tidvis upp i halsen. En inre röst sade mig då och då – det är inte alltid så enkelt. Man måste få vara ledsen, grupper måste få respekt i att de inte alltid mår så bra. Etc etc. Och jag vet ju att det är detta som ofta händer. Belyser man det friska så får man liksom fram det sjuka och problematiska på köpet. Så tänker jag kring mina egna tankar under kursen.
