Alla vägar bär till Rom
Hjärnan är som en osynlig supermakt, som gillar snabba kickar. De förklarar sötsuget som en funktion av hjärnans sockerförtjusning och hur den belönar för att få mer. Människans hunger- och mättnadssystem är inte uppgraderat sedan hedenhös då det rådde matbrist. Författarna ondgör sig för alla aktörer som förordar bantningsmetoder som fokuserar att räkna kalorier eller bara fokusera på kosten. de riktar kritiken till såväl myndigheter som hälsoföretag. De lyfter fram hjärnans stora betydelse i sammanhanget. Och naturligtvis motion. Motion ger dubbel belöning – ökad förbränning och ökad ämnesomsättning.
Slutklämmen blir - minska drastiskt intaget av snabba kolhydrater (vitt mjöl, pizza, pannkaka, pasta, piroger, paj, potatis, vitt ris och allt som innehåller rent socker), ät långsamt, ha trevligt och bli mätt under måltiderna, särskilt frukosten och motionera regelbundet och ofta. Ät gärna rotsaker, linser, bönor och andra grönsaker.
Jag har ett kompendium utarbetat a v en dietist. Hon, ja jag tror att det är en hon, propagerar för GI-kost, alltså kost med lågt glykemiskt index, och kost baserad på protein och fett. Hon pratar om två viktiga hormoner insulin och glukagon. Insulinet lagrar blodsocker och fett från maten i energilager som blir fett. Glukagonet bryter ner fett till energi. Det stimuleras av låg blodsockerhalt, dvs föda rik på fett och protein.
Kostråden blir i stort sett lika som Ingvar/Eldhs, dvs bort med snabba kolhydrater och se till att motionera. Men LCHF-maten skiljer sig lite i det att de poängterar protein och fett. I LCHF-kosten ska man t o m undvika rotsaker, linser och bönor.
I stort sett märker jag att alla vägar bär till Rom. Alla säger: bort med socker och andra snabba kolhydrater. Sen förklarar de lite olika. Jag tänker att alla förklaringar har sin relevans. Och jag måste säga att jag är väldigt tilltalad av Ingvar/Eldh och överväger till och med att avbryta mitt LCHF-experiment. Det innebär i så fall att jag tonar ner intaget av framför allt fett och öka intaget av långsamma kolhydrater. Men jag ska definitivt fortsätta med att utesluta de snabba kolhydraterna och se till att motionera ännu mer. Ja, så tänker jag just nu. Inget beslut taget, men jag sitter här med susande huvud och är lite besvärad av suset. Undrar om jag inte skulle ha mått lite bättre av lite mer kolhydrater i kosten, alltså långa sådana.
Den ena säger bort med fettet, den andre bort med snabba kolisar, den tredje bort med "alla" kolisar. Jag tror att det i slutändan handlar om bort med allt som triggar oss att äta mer. Där kommer insulinet och glucagonet in. Ju mer kolisar desto mer insulin, kolhydratsuget sätter in och så äter man mer osv. Fettet är till för att ge mättnad och ersätta suget. Då gäller det att äta så få gånger som möjligt - inte tre huvudmål och tre mellanmål och frukt dessemellan. Ju mer fett desto färre måltider. Själv har kag trillat dit på att ögat ser och hjärnan tänker på smörgås, kaffebröd, glass etc och jag kan bara inte låta bli oavsett om jag är mätt av fett eller ej. Jag triggas av vissa "matvaror" och jag har svårt att tacka nej till det jag ser, tänker på eller blir bjudna på och så kommer de bortkämpade kilona tillbaka i rasande fart.
Välj det som passar dig bäst och det du tror på mest - då har du största chansen att lyckas.
HM. Det där med visuella triggar känner jag igen. Finns det glasögon som tar bort eller målar om dekorerad glass, vackra tårtor, snacks och godis ur synfältet?
Jag minns en gång då jag blev bjuden på en soppa, eller vad det nu var. Den såg förfärlig ut. Alldeles grå och odekorerad. Om jag minns rätt var det massor av kräm fräsh och svart kaviar i och det var förvandlat till en grå soppa. Förfärligt oaptitligt. Men smaklökarna sa att den var god. Ett minne för livet då ögat och smaklökarna uppfattade olika saker.
Det jag tänker är att det där med ögon-triggar ska jag ha koll på.
