Snö- och ryggskott
Igår fick jag ett ryck att förbarma mig över altantaket. Snömängden var imponerande och jag vill bara inte att hela konstruktionen ska kollapsa. Solen gassade förföriskt och jag bestämde mig för att jag nog vågar gå på det där taket trots allt. Rustade mig med spade och sop, nåt skynke att fördela tyngden med om jag skulle komma ner till botten av taket. Å så satte jag igång. Det kändes som en meter snö, men det kan vara något överdrivet. Men det var en anseenlig mängd i alla fall. Solen gassade och svetten lackade. När jag var klar med taket någotsånär – det finns en del kvar att skotta – var jag alldeles slak och darrig och behövde ta mig samman för att över huvud taget orka lyfta in mig i vardagsrummet igen.
Och vad får jag för det? Jo, ryggskott. Fan också. Nu går jag här invalidiserad och vet inte vad som är bäst. Varierar mig mellan att tufsa omkring, sitta och ligga. OS-invigning kan man ju titta på. Undrar hur jag sköter mig på bästa sätt och hur länge det här ska sitta i. Nån liten dag hoppas jag, om jag inte förvärrar det.
