Kontext

För någon timme sen ringde urologen KÅ och meddelade att proverna såg bra ut. Inte ens en tvekan. KÅ hade rätt. Hon har gissat rätt hela tiden. Vi ringade in lämpliga tider för röntgenundersökningar till i mitten av april.

Va ska jag säga. Mest känner jag tacksamhet, tror jag. Den här gången var jag verkligen beredd på andra besked, då jag faktiskt har känningar från blåsan. Men nu förstår jag att det nog är en infektionssläng, trots nyligen intagen antibiotikakur. Jag får intensifiera tranbärsjosandet.

Det kom i alla fall en kort rörd våg i mig, ett tacksamt pu, innan vi fortsatte att jobba med det vi höll på att jobba med, kollegan och jag. Det är smått intressant hur vig jag blivit i att hantera dessa existentiella kast. Det tog bara några sekunder, ett andetag eller två, av tacksamt pu-ande innan jag var redo att gå vidare.

Nu mår jag bra av att skriva av mig. Det blir mera sant då. Yesss. Cancerfri även den här gången. Igen.