Kontext

Jag har en svägerska, eller rättare  X-svägerska, som har särdeles flyt. Jag går och är bara glad just nu, å hennes vägnar.

Hon är en sån där människa som for illa under skoltiden. Hennes dyslexi hade inte ett namn på den tiden och hon har lärde sig att studier absolut inte var något för henne. Hon blev mjölkbonde.

Missförstå mig inte - det är inget fel på att vara mjölkbonde. Hon och hennes man gjorde en enastående insats i att driva sin gård med mjölkkor i många år. Det gick bra för dem, men det slet också. Båda skadade sig på olika sätt. Allvarligt och för livet. Hon har kroppsliga skador som gjort henne till förtidspensionär på deltid trots att hon är gott och väl tio år yngre än jag är. Bl a lever hon med sviterna av en whiplash-skada.

Under åren som gått har hon skaffat gymnasiekompetens på Komvux och så började hon läsa arkeologi. Första kursen var värst. Tröskeln var enorm att tugga igenom hundratals sidor, dessutom på engelska. Översättningspenna och tjurighet räddade henne.  Hon har gnetat på i egen takt och lagt kurs till kurs så att hon nu kan ståta med 217,5 högskolepoäng.  Dessutom med högsta betyg. Och hon har anmält sig till ännu en kurs i vår.  Hon är passionerat intresserad av arkeologi i allmänhet och lokal kulturhistoria i synnerhet. Människan har inte bara blivit arkeologiskt kunnig, hon har visat sig vara duktig på att lägga upp, skiva och illustrera akademiska uppsatser också och kommit att stötta några kurskamrater.

Hennes närmast ouppnåeliga dröm har varit att efter förmåga kunna få jobba inom sitt nya kunskapsområde. Det är ju inte precis så att arbetsmarknaden skriker efter arkeologer.

Därför blir jag grinfärdigt rörd av att veta att hon idag tar sin bil för att åka iväg på en anställningsintervju. Gissa om jag håller tummarna.

...

Hon ringde mig då hon kom hem. (Hedrande i sig.) Det hade varit jättetrevligt och inte snack om något annat än att de vill ha henne. Hon får den deltid och den flexibla arbetstid och -plats som hon önskade sig och hon börjar troligen en provanställning i mitten av mars. Den skoltrötta flickan har i vuxna år fått jobb på akademiska meriter. Är inte detta smått fantastiskt. Vilken resa!