Pasta pesto
När jag kom hem fann jag mitt hem intrasslat i trådar. Det var småtomtar som härjat fritt medan jag var borta. I hela mitt hus, både uppe och nere. Trådarna ledde mig till diverse smågåvor av det kulinariska och njutningsfulla slaget.
När jag väl rett ut begreppen och trasslat fram gåvorna nöp hungern i magen. Yessss. Nu skulle jag minsann prova en av de där anrättningarna jag köpte tidigare idag. Det blev PASTA PESTO ALLA GENOVESE med potatis, parmesan och peccorino. Jag följde anvisningarna och satte in förpackningen i mikron utan att göra en skåra i plastfolien. Efter ca 2 minuter hade den blåst upp sig och gav ifrån sig ett ljudligt piiip. Då skulle den vara klar att äta. Det var en rejäl smaklig portion. Riktigt god.
Men det är nåt med att mikra snabbmat i plastförpackning. Det är som att smaklökarna inte är inställda på kulinariska smaksensationer. Det är som att förpackningen i sig är en antikrydda. Jag fick verkligen anstränga mig för att känna smaken. Den rikliga SMAKEN. För den fanns där, definitivt.
