Kontext

Igår var kollegan och jag i staden Ö på, som ligger på väg mot grannlandet i väster. Vi träffade en snubbe som kollegan pratat med för en tid sedan och där det bara sa ”klick”.  De bestämde att vi borde träffas. Och den träffen verkställdes igår. Det var ett intressant möte för mig och inte alldeles bekvämt. Jag får ytterligare förståelse för det motstånd som kan väckas av föryngring i organisationer. Karln vi träffade var nyss fyllda 40, min kollega är 50+ och jag är 60+. Bara det är ett obekvämt faktum. Förutom att vi har många liknande intressen och liknande grundsyn, så väckte mötet demoner i mig. Visst var det Ingmar Bergman som hade Dämoner? Jag tröstar mig med att ha fint sällskap, för jag umgås verkligen med inre demoner.

Mötet präglades av intensivt intresse för varandra och varandras verksamhet, möjligheter med att lära känna varandra och kanske samarbeta i framtiden. Vi blev mer konkreta än så, men detaljerna utelämnar jag här. Det var stort, öppet och möjligt. Under resan hem kom demonerna invandrande i mitt medvetande. De heter Rädsla, Moralisk indignation och Jante. Demonerna skriker medan andra försiktiga andar viskar. Jag känner...

Rädsla för att bli

-  överkörd eller förbisprungen, bl a med hjälp av genus-makt-ordningen

-  ohjälpligt för gammal

Moraliskt indignation över att

-  killen har snabbt flyt kring sånt som vi mödosamt byggt under massor av år. Han är ju inte torr bakom öreonen, helt oerfaren där vi har massor av år bakom oss.

-  han har fått sånt stöd redan som student att sjösätta nya kurser (hans är bl a student på vårt universitet och han sjösätter två för oss intressanta kurser. Den ena kursen ska flera av oss i partnernätverket gå). Han seglar in på en räkmacka.

-  tar så lättvindigt på regler (läs offentlig upphandling). Vi går och väntar på svar från en upphandling och hans motsvarande erbjudande till samma organisation upphandlas inte ens (fast lagen säger så). Snörp.

Jante som säger att

-   Du ska inte tro att du har nåt att komma med, att du är nåt i sammanhanget.

-   Du är på väg mot pension, börjar höra illa, orka sämre och är en opålitlig konsult med cancer som lurar runt hörnet.

-   Vem vill satsa på ett gammalt ök?

Svagt, svagt finns andra ”andar” som viskar inombords

-  Intressant med möjligt samarbete med en betydligt yngre person och dessutom kille.

-  Bra om vi är fler som drar.

-  I sammanhanget har vi (mitt gäng) lång erfarenhet och tunga kontakter in i den organisation vi gemensamt finner intressant. Vi (och med en ännu svagare viskning: jag) är tungviktare i den här nya lära-känna-relationen. Glöm inte bort det egna värdet.

Visst har jag det jobbigt med mig själv? Det är sånt här man tar upp med sin hjärnskrynklare Just nu har jag ingen, så jag handleder mig själv. Det gör jag bl a genom att vara ärlig med hur bedrövligt det står till med de mentala processerna. Naturligtvis ska jag ge de viskande andarna mer uppmärksamhet, men jag må få bort de där skrikiga demonerna först. De står liksom i vägen och skränar så jag inte hör viskningarna.

Nu ska jag sätta mig i min lille bil och åka 2 x 45 minuter för att hämta en livsviktig anteckningsbok som jag glömde hos kollegan igår. Det bästa jag kan säga om det är att det ger mig 2 x 45 minuter att låta demonerna skrika av sig.