Kontext

Hmmm.

Med viss bävan gluttande jag in under diskbänken nu på morgonen. Det  gjorde mig… ja, vad ska jag säga… det illvilliga segervissa leendet finns inte kvar längre. Det har utbytts mot ett skevt vågigt leende, aningen stelnat.

Först och främst. Ingen mus – för när de förväntas vara fångade och döa, så är de inte småtomtar längre, utan möss. Fällan med salamikorven var tom på bete och hade smällt igen. Fällan med ostbiten hade inte smällt igen, men ostbiten var mindre än igår.

Så mycket mer har jag inte att säga. Annat än att fortsättning följer.

Och. Attans.