För 5 år sen
Idag för 5 år sedan dog min far. Han tynade bort sakta men säkert. Hade pulsåderbrock, aortaaneurysm, i brösthöjd. Trots att brocket blev jättestort, som en melon, och potentiellt livsfarligt om det skulle brista, så var det inte det han dog av. Han tynade bort och det var dags och jag var hos honom då det skedde.
Vi hade den finaste av fina begravningar, utomhus i V-torpet och någon månad senare strödde vi ut honom i havet en solklar brittsommardag. Fint avslut på en relation oss emellan som inte alls var särskilt fin under livet. Jag får anstränga mig för att finna ljusglimtarna. De finns ju, men det är inte ljusglimtarna som pockar på. Tyvärr.
Ibland undrar jag om jag är en bortskämd orättvis dysterkvist med så träliga minnen från båda mina föräldrar. Ja, det är jag kanske. Men den insikten gör ingen skillnad. Minnena blir inte roligare för det. Jag saknar dem fortfarande inte utan tycker att det är rätt skönt att de är där de är. Får man känna så? Jag kan alltid jobba på att välja ut de trevligaste minnena.
Nåväl. Vi hade en fin begravning. Båda begravningarna var fina. Riktigt goda minnen. Alltid något.
