Generalrepetition
Jag stortrivs faktiskt på mitt jobb. Har utomordentligt trevliga vikariekollegor, alla födda på mitten av 80-talet. De behandlar mig som en gelike, vilket jag är. Det uppskattar jag mycket. Igår undrade SW om vi skulle hitta på nåt. Det var lugnt i lägret, fint väder och vi var två personal. Jag var inte sen att hänga på. Utflykt – med bil? Vart? Kollade om det fanns nån bil tillgänglig – nej, allt var bokat. Men på fredag hade dom fått in en avbokning. Jag bokade den bussen.
Då kom vi på att vi skulle genomföra en generalrepetition och låtsas att vi skulle ut med bil fast vi bara skulle ut på gräsplanen utanför. Det var en sorts stadsfest med fotbollsturnering där och en hel del folk, musik och resultatrapportering i högtalare där ute på gräsplanen.
Vi packade utflyktsväska med bullar och melon i bitar, muggar, diverse drycker, toapapper, filt och ja, det var väl allt. Till en början var våra boende positiva. Men sen, när vi liksom skulle gå, så vägrade J och B skulle bara gå på toaletten, O likaså, A ville inte, i alla fall inte med oss och R kan vi inte kommunicera med så det var bara att hoppas att han skulle hänga på. Vi bestämde att min kollega skulle stanna hemma med vägrarna och jag gå med de villiga. Det var ett ståhej att bara komma utanför dörrn. R och A gick på raskt medan O, som är nästan blind, gick i makligare takt. Vi hittade en plätt ganska nära konfransieren. Jag bredde ut filten och R satte sig i ensamt majestät på hela filten, liksom mitt på så ingen annan fick plats. Och så skrattade han åt alla människor och musiken och var allmänt uppåt. O kom linkande, jag tror jag sprang och hämtade honom, och det visade sig att han hade mycket svårt att sitta på backen över huvud taget. A valde att stå och B… men herre Gud, var är B? Han kom visst inte med ut, trots allt. Skit också. Nåväl, jag fördelade fikat och bad sen om tillåtelse att gå tillbaka och leta efter B. De lovade att hålla samman och inte sticka nånstans. Det skulle vara en smärre katastrof om de spridde ut sig in i folkmängden.
Tillbaka för att hämta B. Han satt på verandan och var sur, svarade knappt på tilltal. Men jag lyckades efter en hel del övertalning få honom att komma med ut. Sagt och gjort. Lååångsamt gick det. När vi kom fram till de andra, de var kvar allihopa, då ville gå tillbaka. Det slutade med att vi alla samlades på altanen och fikade. Och det är stort bara det. Alla satt där, även de två enstöringarna J och R. Riktigt trevligt blev det. Och lärorikt.
Summa summarum – väskan ska vara packad och klar i god tid, alla skall vara väl förberedda på att det är utflykt som gäller, alla skall vara toalettade, några ska ha sina rullstolar med, alla ska räknas in och vi ska ha beredskap för att någon vägrar i sista stund, vi ska välja utflyktsmål så att vi kan sitta på bänkar vid bord och ja… vi behöver vara minst två personal som deltar i utflykten.
Det var mycket lyckat att göra en utflyktens generalrepetition. På fredag bär det av i buss på riktigt. Hej och hå.
