Kontext

Dottern och jag påbörjade tapetseringen av köket igår. Vi kom igång rätt sent och hann därför bara med de hellånga normalbreda våderna. Återstår tapetsering av två smalare hellånga remsor samt ovan och under fönster. Konstaterar att även tapetseringen tar sin tid, inte bara förarbetet. Det finns nog en och annan bubbla i underlaget, det är stört omöjligt få dän strömbrytaren, huset eller våden är kanske aningen snett och det är svårt att låta bli att kladda ner tapetens framsida etc. Tapetseringen är alltså inte perfekt.

Jag har valt en något mörkare grå nyans på tapeterna. Det står så vacker mot det vita i kakel och fönsterfoder, mot det orangebruna klinkergolvet och ytorna på bänkarna - stavlimmad boken och stålgrått rostfritt stål. Jag är verkligen nöjd med helheten.

Har ju fått anledning att lära mig ytterligare något nytt inom läkekonsten.

Om smultronmärke, hemangiom står att läsa idel trevligheter:

Hemangiom, ofta förekommande godartad blodkärlstumör. Termen har av tradition använts även om bildningar som saknar tumörkaraktär och i stället utgörs av ansamlingar av utvidgade (missbildade) blodkärl, t.ex. eldsmärken. (Källa Nationalencyklopedin)

Ett hemangiom är ett "blodkärsnystan", dvs en tumör som utgörs av blodkärl. Vi människor kan ha dessa i huden, i tarmen och på många andra ställen i kroppen, och oftast orsakar de inga men. Hemangiom, som ofta kallas kavernösa, kan också finnas i levern. Sjukdomen är ofarlig och den orsakar inga symtom, och någon behandling är därför inte nödvändig. (Källa Pion)

Sjuksköterskans kommentar kring hemangiom var att vi människor inte är perfekta. Vi har våra missbildningar både på ytan och, som i mitt fall, i levern.

Vid dagens slut konstaterar jag att jag är då helt nöjd med att varken vara perfekt eller att tapetsera perfekt. Gu va skönt att det inte var värre.