Prioriterad
Läkaren som tog emot mig var sommarvikarie och en gammal klasskompis från gymnasietiden. Inte visste jag att hon blev läkare. Fick intrycket att hon är här hos sina föräldrar på sin semester och står inte ut med att göra just ingenting. Därför sommarvik. Hon var ivrig i att prata gamla minnen. - Minns du den och den och läraren si och så? Minns du det? Vilka bor kvar här? Jag har aldrig varit särskilt intresserad av gamla klasskompisar, för jag umgicks inte med dem. Nu var jag mer intresserad av att prata om min mjälte.
Lite tur hade jag allt att det var en läkare som jag ”känner”. Hon intervjuade och klämde. Inte heller hon kände nåt särskilt genom att klämma på utsidan och det gjorde inte ont heller. Fast obehagligt var det när hon palperade över det tidigare onda. Naturligtvis var jag i det närmaste smärtfri under besöket. Lite kände jag vid häftig inandning – och gör fortfarande. Två pytsar blod och ett stick i fingret + löfte om att hon skulle anstränga sig att purra liv i röntgen för att få mig röntgad. Jag lovade 10 minuters inställelsetid. Ingen pling har nått mig.
Nu går jag mot en helg och så får jag se på måndag vad det blir av mig. Röntgen, hoppas jag. Och besked från blodproverna. Då har jag också erfarenhet från ytterligare några dygns utforskande kring hur det står till med mig. Hoppas då att allt är bara lugnt. Det är i alla fall lugnare inombords nu när jag liksom ”överlämnat mig”. Till vad, verkar inte spela så stor roll. Sanningen är väl att jag överlämnat mig till en semestrande sjukvård i avveckling. Men skit samma. Den lättare känslan vilar jag i nu under helgen. Jag har gjort vad jag kan just nu.
Tänker på mina sommarpratare. Flera har pratat om långvarig ohemul omänsklig ryggvärk och oändliga 60 dagars väntan till undersökning av en expert. Så kan det vara. Å som kommer jag med några dagars ömmande mage/rygg/mjälte och får komma till läkare på stört. Så olika det kan vara. Det visar nog att det inte är livsfarligt att ha ont i ryggen, medan det kan vara det att gå med en eventuell cancer som inte upptäcks i god tid. I den dödsförnekande kultur vi lever i görs prioriteringar som gynnar mig.
