Psyket bearbetar
Jag skrattar åt mig själv och hur psyket kan spela spratt. Gissa om mitt psyke känner av maskar i min kropp?
Lite rosselhosta och jag tänker – Har jag maskbon i lungorna? Lite känningar åt blåsan till – Är det maskar som ätit sig in i blåsan? (intellektet tror att jag har en smärre urinvägsinfektion). Lite knak i ryggen – Har jag ett maskbo i ryggraden? Och var det maskar som gjorde att jag hade känningar i ryggvänstern för några dagar sedan?
Psyket är lite förvirrat och inte så bra på maskanatomi och inte på människans anatomi heller. Psyket gör inte skillnad på ägg, maskar och maskbon och tänker heller inte på att jag rimligen borde känna av om min kropp perforerats av maskar som knaprar sig fram i min kropp.
Jag förstår ju att svaren på mina frågor är ett enda rungande NEJ. Däremot fascinerar det mig hur psyket funkar. I alla fall mitt psyke. Det bearbetar rätt duktigt, faktiskt. Och jag är tacksam att det jobbar dagtid. Nätterna har jag faktiskt lugn och ro, inga maskdrömmar alls. Det skulle kunna bli världens mardrömmar. Men som sagt. Det slipper jag. På nätterna är det bara lugnt.
Det känns rätt lugnt på det hela taget. Jag vilar rätt väl i tron om att det är alltför otroligt att jag skulle ha maskbo i levern. Min fingertoppskänsla säger att det är lugnt. Men självklart vill jag bli undersökt ordentligt. Tills dess får mitt psyke gärna hålla på så här i all stillsamhet. Tankarna flyger likt svalor och störtdyker ner i en masktanke för att sedan svinga sig upp i helt andra typer av tankar.
