Sången om Taråberg
Det var en härlig föreställning, trots att det regnade andra halvlek. Sången om Taråberg förtjänar sin uppmärksamhet och lyfter fram företeelser som är en skamfläck i svensk nutidshistoria. Baggböleri och skogsbolagens maktfullkomlighet och giftbesprutning genom två generationers nybyggare. Henrik-Petters familj från 1880-talet och gröna vågarna Pony och Svea på 1980-talet. Pony och Svea avhystes och deras gård brändes ned 1982. Händelser som fått eftermäle i svensk politik liknande Ådalenkravallerna 1931.
Föreställningen är flera timmar lång utomhus och den har ett kreativt berättande som håller publiken fången hela tiden. Sen var det särskilt roligt att dotter T har en av rollerna i föreställningen. Eller rättare sagt flera roller. Hon hade 12 klädbyten att hålla reda på, som piga, ängel, djävul, 20-talsentertainer, bankchef, maskinförare, dock-spelare, hippie, polis... och några av rollerna återkommer här och var och jag kan ha missat ytterligare nån roll.
Å så gick ju Spanien och vann VM i fotboll. VM-matchen fick faktiskt sin plats i föreställningen. I en sekvens bråkar Skogsnäsfolket om ett batteri som kan användas antingen till TVn eller till bilen för att hämta kycklignar. De äldre förfasar sig över bruket av TV medan de yngre vill kolla på matchen, VM -matchen i fotboll, mellan Spanien och Holland. I orginalmanus handlar det om en ishockeymatch, men dagen till ära bytte skådisarna ut texten.
Dottern poserar med en av huvudrollsinnehavarna, han som spelar Pony och som bodde i Taråberg i början av 80-talet. T håller i paraplyer. De används flitigt i föreställningens första del för att illustrera den nya tiden med industrier, show-biz och bankväsende. Paraplyerna kom väl till pass till publiken under andra halvan av föreställningen då himlen behagade öppna sig.
Efter föreställningen satt vi över en kopp te med familjen B-F, där dottern bor medan hon spelar i föreställnignen, och intervjuade dem om bakgrunden, falangerna, hur det kom sig att de över huvud taget hamnade i Skogsnäs respektive Taråberg. Ett avgörande tillfälle var en musikfestivalen på Isle of White utanför Portsmuth i England. Festivalen var en europeisk fortlöpare till Woodstock i USA. Där på Isle of Wight möttes flera likasinnade grupperingar som ville bygga alternativa samhällen. De letade och experimenterade kollektivboende och insåg att de ville nåt mer än att bara bo flera tillsammans i samma hus. De ville bygga ett samhälle, men insåg att de aldrig skulle ha råd att köpa den mängd mark de behövde i södra Sverige. Därför riktades intresset mot Norrland. Så kom det sig att de hamnade i Skogsnäs utefter Fjällsjöälven, långt in i skogarna bortanför all ära och redlighet (enligt mitt sätt att se på saken).
Deras blotta existens och agerande innebar kulturkrockar som avsatte fingeravtryck både bland lokalbefolkning och i rikspolitiken. Om detta handlar Sången om Taråberg, som är en självkrritisk och samhällskritisk berättelse av hög konstnärlig kvalitet berättad av idel amatörskådespelare i åldrar mellan 8 år och de dryga 70.
Det fanns mycket att prata om på resan hem om vem som gjorde vad, var skådisarna och musikerna kommer ifrån, hur det var egentligen, vilka som har koppling till Skogsnäs där föreställningen gavs, hur den är finansierad, stämningen i och logistiken runt 55-mannateamet etc.
