Som en dans
Idag är det den 15e juli. Det känns som mitt på. Mitt på året, mitt på sommaren, mitt på semestern etc. Men det stämmer inte riktigt, vid närmare granskning. Men, so what. Det är ungefär mitt på nu.
Ännu en arbetsdag. En osedvanligt trevlig sådan. Solen har gassat och det har blåst havsvindar som har kylt luften så att det bara var underbart ute mitt på dan. I vår stad pågår en dansbandskamp i dagarna tre med start i dag. En av de boende och jag kunde ta en promenad på tu man hand på stan och kolla läget. Vi var lite höga båda två att få detta tillfälle av somrig frihet. Min boende B träffade en kompis J från en dagcenterverksamhet. Det blev ett mycket kärt återseende med kramar och armbrottning, klappar och lyckliga grin. Kompisen satt i rullstol och kunde inte styra sina rörelser så värst. Han har en muskelsjukdom som gör att kroppen förvrids, händer och fötter var vridna på tämligen omöjliga sätt. Han verkade inte kunna prata, bara dregla lite, men njuta och vara glad verkade han definitivt kunna. Jag dansade med honom. Tog en arm och var rytmisk med den, hit och dit, upp, ner, väldigt i takt. Och det verkade falla i god jord. Ett tag dansade jag med båda, med deras armar kors och tvärs i ett tokigt virrvarr, och det var kul (tror jag). Kompisen J förmedlade att han ville fortsätta då jag la ner hans arm. Bra betyg. Ja, och jag tyckte det var härligt att dansa loss, jag med.
Min B och jag gick hemöver genom att fortsätta runt stadsviken och kom hem strax innan jag skulle gå av mitt skift. Han tyckte jag var konstig och härlig som buggade loss lite nu och då. Å så fick jag en varm kram.
Det här är välgörande semester för såna som mig. Jag är befriad från intellektuella tankar om arbetslivet, om ledarskap etc. Nu handlar det om att städa, boka tvättider, tvätta, borsta tänder, dela medicin, laga mat, ta en promenad, bugga loss, titta TV, handla och bara gilla varandra eller bara vara lite nyfiken. Men lite intellektuell stimulans får jag. Jag har enastående kollegor, också de sommarvikarier. Alla tre är urtrevliga. De bemöter mig som en kollega på lika villkor, vilket jag uppskattar mycket. Det är starkt gjort med tanke på att jag är över 60 och de är lite över 20.
På det hela taget börjar jag få grepp om rutinerna och det känns som om jag nog klarar det här jobbet rätt bra. Kan ägna mig mer åt de boendes egenheter och eventuella utveckling i stället för allt praktiskt som ska kommas ihåg. Det går helt enkelt som en dans.
