Stön
Det är inte så att det görs vågen för att jag kontaktar urologen en lördag morgon för att få till en snabb CT-röntgen. Jag är lite slut av kraftansträngningen att komma till tals. Summa summarum betraktas jag inte riktigt vara ett urologärende just nu och kan möjligen bli det via akuten som kallar in urologen om det bedöms relevant. Nu verkar jag ha ”räddats” av VC i min stad och ska troligen CT-röntgas på måndag. Och med det är jag nöjd.
MS på urologen resonerade med mig hit och dit och kom fram till att jag nog inte är deras bord. Senaste CT-röntgen gjordes i mars och den var OK då. Det är inte troligt att något kommer galopperande så här fort. Mjälten – inte trolig. Inte rörelsesmärta - det är nog nåt med buken trots allt. Allmäntillståndet är gott. Jag slurpar i mig av de lugnande resonemangen men nöjer mig inte med att tro. Jag vill VETA, dvs bli kollad och få uteslutet att det är en ny cancer som spökar. Vems bord jag är på skiter jag också i, bara jag får hjälp. Mitt jobb är att se till att jag inte trillar mellan stolar och det uppdraget är jag hängiven.
I skrivande stund är smärtan helt borta och jag tänker att det nog kan bli en utflykt till Skogsnäs i morgon i alla fall. Ska tillåta mig att knapra på smärtstillande om värken återkommer. Och jag tar till mig att jag trots allt blir väl bemött och tagen på allvar så här under helg och semestertider. Rubrikens stön handlar nog mest om att timingen inte är den bästa för mina besvär.
Det ska bli skönt att få svar från både blodprover och CT. Prover har tagits på njurfunktion, bukspottkörtel och sänka. Blodvärdet vet jag redan att det var bra. Troligen har urologläkaren rätt. Till veckan vet jag mer. Nu ska jag försöka ta lite ledigt från det här.
