Vit färg och patiens
Radion går varm. P1 ger mig diverse olika abrovinklar på tillvaron. Emellanåt slipar jag eller skrapar på en bit fönster. Emellanåt vilar jag mig med en patiens. Emellanåt målar jag en bit skrapat virke med stinkande oljefärg. Det går inte fort. Och just nu visade det sig vara bra att jag tar det lugnt. En vindpust svepte ner färgburken från fönsterbrädan ner på parkeettgolvet. Splatt. Inget skyddande papper under. En vit sträng utefter väggen, skvätt på elementet och en 75 cm lång och ganska bred sträng vit färg på parkettgolvet.
Jag var väl lite trött och ouppmärksam och tänkte mig inte för. Å så plötsligt var vindpusten ett faktum, det svängde till fönstret som jag just målat på insidan och … ja, så var fägen på golvet ett faktum. Nu måste jag nog lägga ännu en patiens.
