Åh va trevligt det var
Nu har jag träffat den gamle vännen i fråga. Det var så trevligt så jag är smått tagen.
Inte minns jag att han var så social. Vi drog översiktligt våra dryga 40 år sen sist i mitt vardagsrum. Inte minns jag sammansättningen av gänget, nog minns jag en hel del tedrickande. Sen pratade vi över Karl-Alfred-paj och jag tog för mig av lunchens tomatsallad. Inte minns jag att vi hade vänslats och hånglat. Inte minns jag att jag ville bli tillsammans med honom medan han bara var förvirrad. Tomater och ostbitar sprätte över både mej, bord och golv. Inte minns jag att han gick ut två år före mig och att vi faktiskt bara umgicks under ett enda år då jag var alldeles ny i stan. Och inte minns jag att lägenheten där han bodde hade ett stort panoramafönster.
Han har varit både lärare och engagerad i digitaliseringen av musikbranschen, debattör, aktör och säljare med bla musikskolor och musikhandlare som målgrupp. Alla vet vem han är inom en viss krets. Snacka om nutidshistoria. Själv har jag ju varit både arkitekt, grafisk formgivare och numera organisationskonsult och på sistone pluggat. Jag skröt över mina studier som gett mig en lånad fyrkanthatt med tofs. Båda verkar vara av den nyfikna intresserade sorten.
Till kaffet klarade jag hyfsat av en frågetävlig om vår stad. Frågorna var svåra. Han hade gjort den till grabbgänget, mestadels pianister, som träffas regelbundet och skvallrar. Förstår att de kommer att ha himla roligt när de går igenom frågorna. Nu fick han lite skvaller att ta med sig till gänget.
Ja, det var en soligt trevlig stund i en för övrigt ösregnande vardag. Rena rama semestern.
