Ålderstecken?
Nu har ännu en kompis dykt upp från glömskans dimmor. En hane. Han tillhörde ett av mina kompisgäng under gymnasietiden, det gänget med intresse för klassisk musik. Han var duktig pianist och gick nog ett år före mig. Vad jag vet blev han aldrig proffs, vilket några av de andra blev. Minns en pappa men ingen mamma och en lägenhet vid vattnet. Men lägenheten var mörk. Det var nåt mörkt över nåt. Det är ungefär allt.
Jag gläder mig åt att träffas. Det blir 40 års summering av våra respektive liv, alltså ett stycke nutidshistoria.
Nämnde person ringde igår kväll. Jag hade lagt mig och mer eller mindre somnat, för jag var rätt trött efter att ha klivit upp kl 3 på morgonen för att kunna ta ett tidigt tåg till staden Ö nära grannlandet i väster. Och. Riiing. - Hej, Det är KD. Tänk, jag kopplade med en gång. Är det inte fascinerande? Ingen kontakt på 40 år, ingen gammal kärlek ens, bara kompis. Och jag visste precis vem det var som ringde.
Är inte detta ålderstecken? Båda att bli uppsökt efter 40 år och att direkt koppla vem som ringde.
