Godkänd och klar utan att det känns gott och klart
Kvällen före midsommarafton kom jag hem efter ännu en sejour i Drottningstaden. En ny partner har fått certifikat och konsultväska. Diverse kundmöten. Sommaren flyttar in i min hjärna.
Vittjade också sista omdömet på AI-kursen, alltså Appreciative Inquiry. Ännu en gång blev jag mest bara irriterad och beklämd. Jag har blivit godkänd, och det är väl i och för sig skönt, men det är nåt som inte smakar bra.... Det som gör mig beklämd är … ja, det vet jag egentligen inte riktigt … men det är nåt med den filosofiska grunden för kursen. Det vilar en diffus positivistisk matta på alltihop som inte hör hemma där. Mina svar kommer delvis från en annan filosofisk / teoretisk planet än lärarens och institutionens. Jag skulle med lätthet kunnat anpassa svaren så att läraren skulle bli nöjd, men det förmår jag bara inte. Hellre underkänd än att göra avkall på mina grundläggande värderingar.
Egentligen tycker jag att min egen reaktion är intressant. Varför så irriterad? Det handlar ju bara om en distanskurs på några ynka poäng! Kursen är marginell i utbudet av universitetets kurser. Men bedrövelsen handlar om den vetenskapliga grunden som presenteras som en sanning. Och kursen innehåll, Appreciative Inquiry, är för viktig för mig för att jag ska låta det passera obemärkt i mig.
Jag tog mig en funderare när jag lämnade in sista uppgiften. Gjorde en god analys för jag antog att jag skulle få precis det betyg jag fick, nämligen C. Jag antog att jag inte skulle matcha hans mall för korrekta svar, särskilt de moment där jag inte ens accepterade frågan, så som den var formulerad.
Ex. Vilka mätbara resultat ledde metoden till? Jag pläderade för att en metod, vår metod, i sig inte isolerat och urskiljbart kan tillmätas resultat, därtill är situationen alltför komplex och sammanhangsberoende och metoden i sig alldeles för oprecis. Vidare pläderade jag för vanskligheten i att tillskriva resultaten objektiv mätbarhet. Mjuka modeller ger mjuka resultat och att tillskriva resultaten objektiv mätbarhet är som att tycka det är vetenskapligt ok att bedöma "en italiensk buffé i glada vänners lag" med "småspik". Jag fick naturligtvis inga poäng på detta, för jag hade ju inte svarat på frågan. Min analys ansågs ”mager”. Om det är vi inte överens. Enligt mitt sätt att se på saken tillförde jag visdom som tagit mig ett antal forskningsteoretiska böcker och år att grubbla över.
Nej, det känns inte bra. Men, jag är i alla fall godkänd och klar och så hade jag ju gissat rätt vad mitt betyg anbelangar. Så jag är inte alldeles ute och cyklar. Godkänd och klar utan att det känns gott och klart. Och jag har bestämt mig för att inte bråka mer. Tror inte det gör någon skillnad. Varken för mig, institutionen eller kommande kurser. Jag har gjort mitt.
Jag förbryllas av att en styrkebaserad kurs gett mig så mycken frustration, irritation och huvudbry. Ligger det månne sakens natur? När det positiva belyses så sätts ljuset även på skuggorna. ???
