Kärringpoäng
Nu märker jag av att jag nått en mogen ålder då jag inte bryr mig så mycket om att vara underdånigt till lags. Närmare bestämt är jag på nån sorts krigsstig.
Kursen i AI går mot sitt slut och jag har nyss fått tillbaka en skriftlig uppgift med betyget C på en 5-gradig skala. Inget märkvärdigt med det, kan man tycka. Men det tycker jag. För jag ser mig som en stjärna på kursen med höga kunskaper, god reflektionsförmåga och dessutom vässad i både tal och skrift. Jag är inte den enda stjärnan, men definitivt en av tungviktarna där. Jag tänkte om mitt eget arbete att det var mer eller mindre lysande inom ramen för vad som kan krävas av ett delmoment i en 7,5 p kurs. Jag blev alltså rejält förvånad då jag fick omdömet. Hade funderingar kring om han ville sätta dit mig – för jag har väl varit en besvärlig student kan jag tro.
Jag bestämde mig för att vara obekväm. Tog reda på… nja, jag försökte ta reda på hur man gör om man vill få bedömningen granskad. Fick ett osäkert råd att be examinatorn titta på arbetet. Och det har jag gjort. Lite bävande, men mest bara så där bitchigt kärringaktigt som rubriken antyder. Jag har bett om både en kompletterande bedömning och tydliga bedömningskriterier till nästa uppgift. Jag menar att jag i längden hjälper institutionen med att höja kvalitén på kursen och jag skiter i vad de tycker om mig egentligen.
Det tog hus i helsike. Nu händer det saker. Och jag studerar tillvaron med ett intresserat leende på läpparna.
Jag har fått tillgång till bedömningskriterierna och ser att mitt arbete är uppstyckat i en räcka bedömningsbara småkomponenter utan att dessa är sedda i ett helhetsperspektiv. Jag ser fram emot den alternativa bedömningen.
