Turné & kvalificerat skrutt
Har varit på turné ett bra tag nu. Många olika sängar i flera olika städer.
Förundras över mig själv. Det är som att ju mer framgångsrika jag och vi blir, desto odugligare känner jag mig. Det är så pass allvarligt att jag tänker att så här kan jag inte ha det. Det här är inte rimligt.
Vi utbildar de mest kompetenta och erfarna konsulter - och jag tänker att jag är dålig istället för att tänka att vi attraherar så kompetenta personer.
Vi resonerar om uppdrag i en storleksordning som, om de blir av, är en flerpotentiell uppgradering av verksamheten - och jag blir närmast panikslagen av oro för än det ena, än det andra och där jag personligen blir förlorare.
Jag ältar mina brister. Hörseln försämras, åldern är skyhög, minnet allt sämre, kapaciteten likaså. I stort sett är jag ett kvalificerat skrutt, om jag nu ska tolka mina egna tankar.
I helgen avslutade jag turnén med besök hos sonen ML och det gjorde himla gott, i all enkelhet. Vi lagade god mat, simmade, spelade spel, pratade och umgicks en del med hans kompisar. På vägen hem blev resan avbruten av ett inställt tåg. Så jag "var tvungen" att få bo hos dottern TL en natt och det var inte heller fel. Himla gott att småprata om hur tillvaron ter sig för oss, både henne och mig.
Den här fobin håller mig i ett självtärande skruvstäd. Om inte jämt så en god del av tiden. Och skruvstädet minskar betänkligt av lite vardagsumgänge med nära och kära.
Förundras över mig själv. Det är som att ju mer framgångsrika jag och vi blir, desto odugligare känner jag mig. Det är så pass allvarligt att jag tänker att så här kan jag inte ha det. Det här är inte rimligt.
Vi utbildar de mest kompetenta och erfarna konsulter - och jag tänker att jag är dålig istället för att tänka att vi attraherar så kompetenta personer.
Vi resonerar om uppdrag i en storleksordning som, om de blir av, är en flerpotentiell uppgradering av verksamheten - och jag blir närmast panikslagen av oro för än det ena, än det andra och där jag personligen blir förlorare.
Jag ältar mina brister. Hörseln försämras, åldern är skyhög, minnet allt sämre, kapaciteten likaså. I stort sett är jag ett kvalificerat skrutt, om jag nu ska tolka mina egna tankar.
I helgen avslutade jag turnén med besök hos sonen ML och det gjorde himla gott, i all enkelhet. Vi lagade god mat, simmade, spelade spel, pratade och umgicks en del med hans kompisar. På vägen hem blev resan avbruten av ett inställt tåg. Så jag "var tvungen" att få bo hos dottern TL en natt och det var inte heller fel. Himla gott att småprata om hur tillvaron ter sig för oss, både henne och mig.
Den här fobin håller mig i ett självtärande skruvstäd. Om inte jämt så en god del av tiden. Och skruvstädet minskar betänkligt av lite vardagsumgänge med nära och kära.
Kommentarer
Trackback
