Hit men inte längre
Håller på och håller på i ett frustrerat raseri.
Vi fick inte ett skrämmande stort uppdrag och nu känns det skramligt i orderboken. Tycker det ser riktigt illa ut faktiskt. Över det blir jag mest bara trött. Onej, inte nu igen! Det har lett mig till banken och nu har jag skippat checkkrediten och höjt bottenlånet på huset. Alltid nåt.
Ska fan vara ihärdig företagare. Vad jag är less, just nu. Alla dessa möjligheter vi står inför, de tar sån oändlig tid. Skulle vilja ha en stadig inkomst på 25-50 % för att inte slita så ont. Gärna i ett projekt eller inom universitetsvärlden. För att bättra på kassan i sommar har jag sökt semestervikariejobb inom socialförvaltningen. Det hoppas jag få och gläder mig åt. Det är så givande, det vet jag för jag har jobbat inom soc några gånger förr. Samtidigt tycker jag att jag borde få ha lite ledigt. Men så blir det inte. Jag får låtsas att jag är ledig, helt enkelt.
Emellan varven, rätt många timmar faktiskt, har jag skrivit på en artikel till Bonniers Business Publishing. Sånt kan jag göra med glädje. Lovar att jag inte blir fet på den. Har lagt ut delar av den som bloggar på företagets hemsida. Lite paradoxalt är att jag skriver om Appreciative Inquiry, AI, vilket handlar om ett uppskattande förhållningssätt. Det här blogg-inlägget är INTE en AI-blogg, tvärtom.
Jag är starkt självkritisk över min förmåga att driva företag. Är alldeles för ideellt samhällsbyggande och metodutvecklande utan att det arbetet är finansierat. Jag är också starkt kritisk till mig som fastighetsförvaltare. Fönstren, jag bara säger det, fönstren: Sen behöver i stort sett alla maskiner bytas ut, spis, kyl, frys, mikro, tvättmaskin. Entretrappen skulle behöva bytas ut. Har gnott på och städat idag så att huset ska kännas välkomnande när jag kommer hem om en vecka. Då har jag kommit att stirra på alla skavankerna.
Det är nåt inom mig som säger hit men inte längre. Fast jag vet inte riktigt vad det betyder och överblickar heller inte konsekvenserna. Det lär visa sig. Men ett är säkert, så här vill jag inte ha det. Närmsta tiden känns ödesmättad.
