Kontext

Den nyvunna helgledigheten gör att jag får gjort sånt som är bra att ha gjort. Tex är jag nästan klar med en omfattande uppgift i mina AI-studer vid MIUN. Slutklämmen, liksom. Det är nu vi ska visa vad vi lärt. I god tid, faktiskt. Dessutom filar jag på artikeln till Bonniers, en offert och... ja lite sånt.

Pratade med dottern nyss. Hon är smått paralyserad av några skriftliga arbeten hon ska vara klar med inom en vecka. Ett PM inom en kurs och en projektansökan. Jag ska stötta henne via telefon nu i helgen. Vi har sedan länge utvecklat en busenkel metod där jag frågar, hon berättar för mig och jag skriver ner det hon säger och så får hon anteckningarna och kan ta vid själv. Jag är liksom barnmorska för det där första, som brukar vara en gruvsam tröskel. Och jag är professionell i att lyssna fram och strukturera upp, så ... ja, det bllir nog bra det där.

Summa sumarum konstaterar jag att det är mycket skrivande i mitt liv nu. Jag skriver ganska aktivt redan nu och jag planerar ytterligare skrivuppgifter. Bokprojekt har jag. Flera. Det känns, om inte nytt, så i alla fall som en förstärkt inriktning av mig som professionell person. Konsten är att få betalt för skrivandet. Å så gäller det att ögonen håller.