Förflyttad oro
Min jobbvardag ter sig närmast hysterisk. Jag har knökfullt av intressanta och svårbalanserade arbetsuppgifter och med det är jag mycket nöjd. Närmast rörd, faktiskt. Det är så himla skönt att faktiskt tjäna pengar, att göra viktiga och svåra saker och att bli utnyttjad för sin kapacitet och potential. Jag blommar. Under viss stress.
Hotet från min egen hälsa är för det mesta helt bortblåst, men jag har kommit att tänka på att det snart är dags för kontroll igen. I alla fall är det dags att bestämma när den ska göras. December eller januari? Min almanacka har inte mycket av luft och jag är mestadels på annan ort. Jag är ivrig att komma till beslut om när och önskar att den kan göras i början av januari i stället för nu före nyår. Friskvården har en annan agenda än jag, det förstår jag.
Det är framför allt en organisation i Drottningstaden som svalt en stor del av min tid. Ringde min uppdragsgivare PA igår för att stämma av ett och annat. Han är en person som jobbar mycket och har långa arbetsdagar. Han börjar tidigt och slutar sent och tar sig en och anna dag off emellanåt. Jag ringde vid 16-tiden och frågade var han var i tillvaron. Han satt hemma och tittade på TV. !!! Det är alltså inte likt honom.
Det visade sig att han i helgen avsvimmad trillat omkull när han skulle resa sig ur soffan i sitt hem. Han skadade huvudet. Ambulans och akutsjukvård. Han kom tillbaka hem i tisdags och nu satt han framför TVn och tog han det lugnt. Han förklarade händelsen med sin diabetes och nåt med blodtrycket och nåt med blodkärlen som inte gjorde vad de skulle, och nu inser jag att jag inte alls fattade orsak-verkan. I alla fall är hans sviktande grundhälsa orsaken till det som hände.
Utan honom som uppdragsgivare har jag nog inget i den organisationen att göra. Eller – jodå, det finns att göra, men min förankring där är inte helgjuten än och det finns definitivt krafter som vill ha bort mig.
Man kan säga att oron för min egen hälsa flyttat över till oro över hans hälsa. Både PA och jag är 60+. Det har sina sidor att vara till åren i arbetslivet. Ättestupan är inget alternativ, så det återstår att bara gilla läget.
