Kontext

Förunderliga äro tillvarons vägar. Eller synkrona.

Jag har två exempel på det. Båda upplevda under gårdagen.

Jag har ju berättat att jag jobbar en del i Drottningstaden. Ett uppdrag är intressant så det färslår. Det finns en man, han som jag oroade mig för några bloggar tillbaks, som vill involvera mig i ännu mer flummiga uppdrag. För att förbereda oss träffades vi i går morse över en frukostlatte och macka.

Vi ska träffa två chefer högre upp i den organisation som har ansvar för kollektivtrafikförsörjningen i regionen. Jag briefas om en utdredning med planeringshorisont 2025. I bakgrunden finns också organisationens Vd som vi skulle vilja komma till tals med på ett eller annat sätt om det arbete vi gör i ett projekt i organisationen. Ett kommunikationsprojekt. Alltså Vdn finns där som en person som det skulle vara bra att komma till tals med. Men då är vi i de riktigt höga höjderna närmast Gud fader. Och där har dom inte tid. Typ. Detta är bakgrunden till berättelsen av det osannolika som nu händer.

Vi beger oss till mötet. Det börjar inte alls bra. Den ena har skrivit in fel dag i almanackan och har egentligen inte alls tid. Han ordnar så att vi i nåder kan genomföra mötet. Men det finns inga lokaler. Han ordnar igen med ett extra bord i hans rum.  Min roll är ytterst oklar, men jag skall bl a dokumentera. Å så pratar herrarna på och jag dokumenterar och försöker förstå. Ställer en och annan dum fråga.

Plöstligt börjar det tjuta. Larm. Brandlarm. - O nej, inte nu igen. Så här har vi det ofta. En av herrarna går ut och kolllar. Jo, det är brandlarm. Lokalerna måste utrymmas. Stön. Motigt och sävligt går vi ut. Folk samlas på en gräsrimpa som delar gatan i två delar. Solen skiner och höstdagen är vacker. Lugnt och fint står vi där. Efter en stund kommer brandkåren och det blir uppenbart att det nog inte är falsklarm.

De som är chefer går omkring med en lista på folk i plastficka och prickar av sina undersåtar. Sen bara står vi och tittar på huset som brinner nånstans, oklart var. Den vi hade möte med står och pratar med en lite yngre person. Så vänder han sig mot min manlige vän, skakar tass med den yngre och jag kliver fram och ser till att skaka tass jag med. Det är Vd-n. Gud fader själv.

Solen skiner och ja, nåt ska vi väl prata om, så jag säger att jag är organisationskonsult och faktiskt jobbar en del med hans organisation. Och han är alltså den relativt nye Vd-n sedan två år tillbaka. Jag frågar om vad som är den mest stimulerande utmaningen i hans nya jobb. Han svarar att det är dynamiken i samhällsförändringen och att svara an mot de nya behov som uppstår. Några meningar säger han och det går inte att ta fel på att han verkligen gillar läget och tycker det är en utmaning att få folk med sig. Jag spär på med att förändringsviljan behövs i organisationens alla led, att medarbetare behöver se meningen med sitt värv och så nämner jag nåt om vårt arbete i projektet och att jag där infört en kort beskrivning av meningen med just projektet… Den beskrivningen kan jag skicka till dig om du vill. Det vill han gärna.

På några få minuter har jag etablerat den kontakt med Vdn som vi en tid eftertraktat. Med hjälp av en smärre eldsvåda. Synkront. Till synes helt av varandra oberoende händelser kommer samman till en brytningspunkt – i den för oss intressanta Vdn. Eller - ska man träffa högdjur, så får man röka ut dem.

Mötet vi hade handlar om kollektivtrafikens expansion och behovet av bussdepåer för att klara uppställning, service och underhåll för den ökande trafikparken. Området runt Centralstationen och den angränsande depån där är likt ett hjärta i själva trafikkroppen. Jag har aldrig varit där bakom och skrotat, där ser för djävligt ut och ja, där ska bussar vara, vända och servas. Inte  människor. Finns några byggnader som skrotar, de verkar ha haft annan funktion tidigare men nu pågår bl a konferensverksamhet. Konferensrummen har namn som rälsen, stinsen, banan och liknande.

Idag har jag varit seminarieledare för ett mentorprogram riktat till Folktandvård och Primärvård. Min manlige vän är på intet sätt inblandad i detta uppdrag. Bokningen av kurslokalen har skett från Folktandvårdshåll. Gissa var? Jo, i bussdepåområdet. Vi höll till i Rälsen.

Är inte detta märkliga samband?