Kontext

Mitt liv tycks åter befinna sig i en sorts turbulens. Den här gången känns den mild, smakrik och närande, vilket latten får illustrera. Den får också illustrera mitt resande café-liv. Sitter ofta med en kaffekopp nånstans och tänker till om möten jag varit på eller ska till. Har kontoret - om inte i fickan - så absolut i handväskan. Den lille mobilt uppkopplade datorn och min kära uppkopplade iPhone gör detta möjligt. Jag kan tänka och skriva var som helst, gärna intill en latte.

Min tillvaro uppfylls av superintressanta arbetsuppgifter med en bra blandning mellan det som känns bekant och tryggt (några ledarutvecklingsprogram nära och långtbortistan) och det som känns utmanande och nydanande (ett kultur- och kommunikationsförändrande uppdrag i en potent organisation samt den fortsatta utvecklinen av vårt egna företag).

Å så har jag börjat snegla på kollektivboenden. Flyttfågeln i mig har fått ett visst liv.

På ren svenska - jag är såå lycklig. Och lyckligt lottad. Eller kanske lattad?