Drömtydning
Igår natt drömde jag två intressanta drömsekvenser där jag var på månen och jag var passagerare i en bil då vi mötte ett illa grinande lodjur.
Min mån-dröm känns inte så svårtolkad. Jag reser ju ständigt långt bort och jobbar i ett månlandskap bland järnvägs-väg- och brobyggen i en fyrkantig manlig värld i kontorsbaracker ca 5 mil norr om Drottningstaden där jag känner väldigt få. Jag går uppför kullen för att få överblick och det är ovant för de fyrkantiga detaljmänniskorna, som fnyser och gruffar lite men som inte har satt tvärstopp (än).
Drömmen pekar på att allt resande, all ensamhet i ny stad och tuff miljö är slitsamt.
Den andra delen av drömmen kände jag mig mest bara oförstående inför.
Jag fick kommenterande mail från min urolog K, som brukar helgläsa min blogg, och hon tyckte jag skulle ta drömmen på allvar. (Tack.) Mail-pratade några vändor med henne och hon tipsade om lodjuret som en möjlig symbol för blåscancern. Det klingade an i mig. Efter ytterligare ett dygns grunnande tycker jag att jag förstår min dröm på ett sätt som ger mig mening.
Sekvenserna handlar om att jag har valt att jobba ”på månen” i för mig personligen torftig miljö och jag sliter en del med det, och att jag nu valt att vara passagerare i mitt liv, jag har valt att inte sitta bakom ratten. Och jag har min blåscancer som plötsligt dök upp och grinande illa åt mig för att lika plötsligt försvinna igen. Jag vet att den kan komma igen.
Totalt sett speglar drömmen mig i ett förhållningssätt av ”låt gå” som jag ska fundera över. Det är inte likt mig att vara passagerare. Kanske är det OK en tid, men jag må ju ha koll på vilket pris det har. Jag har sagt till mig själv att jag får känna efter hur det känns, jag behöver inte bestämma mig för var jag ska bo, det visar sig. Drömmen säger mig att detta undersökande har konsekvenser det med.
Har inte en aning om vilka beslut jag ska fatta utifrån denna insikt. Det visar sig.
Jag är i princip främmande för att ha det invant och tryggt, jag är lite äventyrlig. Men å andra sidan är jag inte en ungdom längre. Så det är frågan om vilken kapacitet jag har vid mina 61 år.
Så går tankarna efter denna stund av drömtydning. Nu ska jag packa väskan och strax bege mig till månen.
