Hon hjälpte

Jag berättade för en jobbarkompis här i Drottningstaden om det hastigt uppkomna ångestskovet. När jag berättade om det fanstastiska kunde han ta ned mig på jorden. Vad som  inte stod i områdesbeskrivningen, men som alla infödingar vet, är att området är mer eller mindre omgärdat av stora trafikleder.  Det fick mig avtänd och därmed kunde tidpressen och beslutsångesten släppa.

Fullkomligt.

Men något har hänt. Jag kollar tydligen permanentboende här. Men det är inte brottom. Däremot får jag vara beredd på att det kan komma en och annan helstekt sparv fllygande och då ska jag ha - eller inte ha - beredskap att hantera den. Kanske dags att prata med banken om deras inställning till att låna ut någon mille till en 61-årig kärring utan trygg inkomst. Kan vara bra att veta om den där sparven skulle komma flaxande.

På något sätt hjälpte det att ropa på mamma efter hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0