Idag en sopa
Jag tvivlar på min förmåga att bygga mig en ny arbetsplattform på annan ort (Drottningstaden?) och att skapa en levande vänkrets där (jag är ju så associal). Det ska ses mot bakgrunden att jag känner mig färdig med platsen där jag för närvarande bor och av och till tänkt tanken på att flytta. Det har jag hittills inte dugt till, för jag har inte haft råd. Nu tvivlar jag på att jag förmår.
Dessutom grubblar jag på om jag ska behålla min övernattningslägenhet i framtiden. Min dotter, som jag är sambo med, slutar snart sitt jobb och då står jag som ensambetalare av lägenheten som då blir en hel del dyrare för mig. Dessutom skulle jag vilja ha en lägenhet som jag disponerar även de helger jag vill och gärna större lägenhet till lägre kostnad än vad jag har idag. Det förstår jag är en utopi. Och allt det här ingår i grubblerierna kring vad jag vill. Och vad jag klarar av, vilket en dag som denna inte är särskilt mycket.
Jag tycker fortfarande att vår KIM-modell fungerar lysande i praktiken men skapande av affärerna runt den går så trögt att jag i perioder tappar sugen. Frågar mig om det är värt allt arbete. Jag är inaktiv eller senfärdig kring en del kontaktskapande för vårt gemensammas bästa medan jag gladeligen kan sitta och författa artiklar som ingen läser.
Jag tänker på mina år av företagande som en räcka år av slit och olönsamhet. Jag har försnillat mitt arv på en dryg halv million kr och kan, om jag är snäll mot mig själv, säga att arvet bekostade den mastersutbildning jag gick för några år sedan. Nu går affärerna lysande, men det är inte på min ursprungliga affärsidé.
Jag har ansvar för vår hemsida som vi – inte minst jag – vill utveckla och få mer interaktiv och levande. Och jag är full av oduglighet kring hur det ska göras och jag begriper inte vad som är möjligt inom rimlig kostnadsram.
På det hela taget duger jag inte mycket till, en dag som denna. Dessutom är jag tjock, ful och i dålig fysisk kondition. Kort sagt är jag en sopa. En dyster en.
