Teknostress

Världsnyheterna i Sverige berättar om det pampigt avspända arvprinsbröllopet i London och om sviterna efter Patrik Sjöbergs avslöjande att hans styvfar och tränare Viljo Nousiainen var en pedofil som utnyttjade honom och många andra pojkar som han tränade. Ingen av dessa världssensationer går upp mot det jag är uppslukad av, nämligen avancerad självömkan och hyperstress. Teknostress.

 

Det är länge sedan jag skaffade min nya Mac och det är länge sedan svärsonen (han har i egenskap av blivande pappa gjort snabbkarriär så vi slopar titulaturen mågämne) hjälpte mig att kunna surfa, maila och synka mobil med dator.

 

MEN.

Jag har tvekat att övergå till det nya. Nån gång har jag provat och så har det skitit sig på något sätt och så har jag tänkt att jag behöver mer hjälp innan… Å så har tiden gått. Nya tag. Nåt som inte funkade och ny väntan.

 

Nyligen gjorde jag ytterligare ett försök. Konstaterade att jag inte kunde maila och ta emot mail. Och att scannern inte funkade ihop med Macen. Till slut kontaktade jag en vän med mångårig Mac-erfarenhet. Han tipsade om en snubbe i regionhuvudstaden som hjälper honom och flera med honom här i staden. Denne snubbe ville jag komma i kontakt med. Fick ett tillfälle i onsdags då han skulle fixa nåt hos min kompis.

 

Jag tog min gamla och min nya dator och sa hur det var och kunde han hjälpa mig?  Jodå, fixa mail kunde han göra på stört, bevara gamla mail från lilla datorn behövde ha lite mer tid på sig för att fixa och scannern sa han inte så mycket om men jag bestämde mig för att jag får väl skaffa en ny.

 

Så kom det sig att jag hastigt och lustigt blev inflyttad i Macen. Och han hade stängt av min gamla dators förmåga att kunna ta emot mail, så nu satt jag där och var macifierad.

 

Nu sitter jag här och känner mig som Bambi på isen. Frågorna hopar sig. Hur gör jag mappar för mina mail? Hur ger jag mapparna rätt namn och plats? Hur flyttar jag mailen dit? Hur fixar jag avsändaruppgifter på mina mail? Och vad värre är – Varför funkar det inte att synka mobil och dator. Jag har inte tillgång till mina adresser och inte kalendern heller. Det är bara hur gräsligt som helst.

 

Känner mig som en stenåldersmänniska som inte kan nåt. Men en sak har jag lyckats med. Jag har fixat en ny scanner och själv installerat den med drivrutin och allt.

 

Nu ska jag prova att lägga ut min första blogg från nya datorn. Mamma hjälp. Vilket var lösenordet och vilket var adressen dit? Men jag ska nog klara av det. En sak i taget. En efter en. Sakta men säkert.

 

Att du kan läsa detta vittnar om att jag lyckades.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0