Dan före dan före dan före dopparedan

Egentligen är jag fly förbannad. Sitter på tåg till Drottningstaden och SJs internet har lagt sig i vägen för min egna framfart på nätet. Inte tågets personal, inte SJs hela kundsupport kunde hjälpa mig. Men min son, min alldeles som egna datasupportande son, han kunde minsann hjälpa mig till slut. Han gav mig de nödvändiga ledtrådarna till att jag själv kunde lösa problemet.

 

Det är lite skönt att ånga upp sig över nåt så banalt som ett krånglande trådlöst nätverk. För i botten är jag stressad över det faktum att dagen för dotterns uppsnittande närmar sig med stormsteg. Jag har svårt att koppla av och tänka på annat. Så, tack SJ för en stunds vila från förlossningsgrubblerier.

 

Överlämnade en väska med äpplen till dottern med pojkvän i utbyte mot mina egna bilnycklar (som jag behöver för att klara av ett logistiskt krångel framöver). De kom till Centralen och jag passade på att fota dem. Det är sista bilden jag fotat dem FÖRE.

 

Tvillingarnas faster (till vänster), pappa (i mitten) och mamma (till höger) med äpplen i den resväska jag transporterade dem i. Ett bättre begagnat skrälle på hjul.

 

 

Man kan tycka att det är dumt att komma med äpplen så här dan före dan före dan före dopparedan. Men, som systern sa, dom är så rastlösa så det är perfekt att sitta och pyssla med några äpplen. De ska få bli mos och chutney och gele och ja, vad man nu gör av äpplen.

 

Vi konstaterade också, pojkvännen och jag, att vi båda har stråk av påtagligt inre lugn och förtröstan av att det kommer att gå jättebra det här. Men också att de lugna stråken allt som oftast skingras av annat tankegrums.

 

Hujeda mej. Vojne vojne. Om en stund landar jag i Drottningstaden. Ska träffa kompis IJ, som jag tidigare bodde hos. Ska bli så trevligt att träffa henne och så, om jag känner henne rätt, kommer hon att ha öron för min lugna ångest så här dan före dan före dan före dopparedan.

 

PS 1

Några få timmar efter överlämnandet av alla äpplena fick jag ett SMS "Det blev 18 kg äppelmos". Om det tänker jag att här har det hackats äpplen. Frenetiskt.

 

PS 2

Det VAR verkligen både trevligt och skönt att träffa IJ och ohämmat få surra om det som hela mitt väsen är upptaget av. Jätteskönt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0