Kontext

Nyss vaknade jag flera timmar före utsatt tid. (Kvävningsdrömmar.)  Att vakna tidigt är inte helt ovanligt för att vara mig, men det är ovanligt för att vara mig så här utvilad efter sommarledigheten.

Bara att inse att hela kroppen är inställd på det som ska ske i morgon. Jag provar att styra hjärnans utflykter från den kommande förlossningen. Det funkar kortare stunder. Sen är jag där igen med fingrarna i syltburken. Det är dan före dopparedan.

Dottern beskriver det så här i deras gemensamma blogg http://enaggstvillingar.bloggo.nu/

Hur var det nu? Hundraåringen lärde mig ju.

Det är som det är.

Och blir som det blir.